Jag visste inte att det fanns en lista på nätet. Vilken förskräcklig tanke… Vem har lagt vantarna på mina tillkortakommanden? Vet du var jag kan reklamera?

2. Din far är grek; vad betyder Grekland för dig? Din mor är från Österrike. Vad betyder din grekisk/österrikisk/svensk bakgrund för dig? Som person/författare/kritiker?

I tonåren fick jag för mig att frågan om min härkomst fordrade ett svar. Det är säkert en typisk reaktion hos ett invandrarbarn. Numera är jag inte säker på att det krävs något entydigt svar, eller ens finns något. Min ryggrad är grekisk, mina nerver österrikiska, min tunga svensk. Hittills har jag inte haft någon anledning att beklaga mig över denna biologiska ordning.

3. Ni talade tyska hemma, senare grekiska. Det betyder att du är minst 3-4-språkig. Måste vara en enorm fördel på många sätt. Berätta! Hur kom det sig att dina föräldrar ”hamnade” i Sverige?

Mina föräldrar träffades i Wien i mitten av 50-talet. Att de ett par år senare ”hamnade” i Sverige beror på min fars tuberkulos. Han besökte Stockholm en sommar, insjuknade akut och tillbringade åtta månader på ett sanatorium utanför staden. Några år senare föddes jag. Länge talade vi bara tyska hemma; med tiden blev det alltmer svenska. Först senare kom grekiskan. Skälen till att min fars modersmål släpade efter har med geografi och politik att göra.
     Om denna mångkulturella bakgrund har varit ”en enorm fördel” är en annan fråga. Kanske kan jag svara med en anekdot? 1962 reste min mor till Aten med mig och min yngre bror för att släktingar skulle kunna träffa åtminstone tre fjärdedelar av familjen. Väl ankomna inkvarterades vi hos en av mina fastrar. En dag ville min mor besöka Akropolis. Vi barn lämnades ensamma. Så fort hon givit sig av samlade jag våra ägodelar – kläder, resväska, skor – och satte mig på dem intill min bror som låg i en lånad vagga. Efter en stund kom vår faster in i rummet; det hade blivit onaturligt tyst och hon ville förvissa sig om att ingenting hänt. Med näbbar, klor och en för henne obegriplig ström av framspottad svenska försvarade jag det enda territorium jag ville kännas vid.

4. Du har pluggat på universitet i USA. Var? Vad?

Jag flyttade till USA 1987. Där studerade jag comparative literature i New Haven, Connecticut. Senare undervisade och forskade jag i Los Angeles och Baltimore. Sammanlagt blev jag borta i tio år. Efter tiden i Amerika vistades jag några år i Berlin och Köpenhamn. Först på våren 1998 flyttade jag hem till Stockholm igen. Men säg det geografiska lugn som varar: för tillfället bor jag åter i Berlin.

5. Och doktorerat i litteraturvetenskap i Stockholm. Vad/vem skrev du avhandling om? Berätta lite om den.

6. Läsande betyder mycket för dig, vad jag förstår. Hur viktigt är det? Om läsandet som skänker sådant lugn, som om det gick att få asyl bland orden tryckta på en vit sida, står det i Delandets bok.

7. Berätta lite om bakgrunden till Stockholm noir? Hur fick du idén? Det står att den delvis har verklighetsbakgrund.

Det finns många skäl till varför man skriver en bok. Ibland vill man göra sig av med en efterhängsen mardröm, andra gånger rör det sig om en kortslutning i ens känslor som man inte kommer tillrätta med. I mitt fall rörde det sig om ett fenomen jag inte begrep mig på och en stad som inte upphörde att förtrolla mig. Fenomenet var ”själen”, staden Stockholm.
       Boken utkommer i Tyskland nästa månad. Redan tidigt, innan jag polerat manuskriptet, anförtrodde jag min tyske förläggare att den skulle heta Stockholm noir. Han höjde på ögonbrynen. En sådan titel gick inte att använda, det förstod jag väl? Stockholm utövade ingen tjusning på tyska läsare. Jag blev förvånad, eftersom både staden och dess namn alltid haft en sällsam inverkan på min fantasi. Men förläggaren fick mig att förstå att titeln i tyska öron skulle låta ungefär som Chemnitz schwarz-weiß eller Wuppertal noir i svenska. Sedan var det det där med franskan… Noir, var det ens begripligt? Alltså har man döpt om boken i Tyskland. Där heter den Die Seelensucherin, ”Själssökerskan” – en titel som säkert låter bättre på metafysiskens sanna tungomål, än den prosaiska svenskan.
     Men detta är förstås inget svar på din fråga. När jag letade efter en titel sökte jag efter något som så ledigt som möjligt kunde sammanfatta såväl innehåll som form. Handlingen utspelas till största delen i Stockholm, så den delen var inte särskilt svår. Men sedan? En kväll slog det mig – naturligtvis: Stockholm noir. Boken utspelas i en mörk huvudstad under några decemberdagar 1925. Den innehåller en del figurer som är ljusskygga och vars moral knappast är oförvitlig. Där fanns en polaritet som gick att utnyttja: snö och mörker, oskuld och brott. Boken är ingen deckare, men på något plan låter den sig förhoppningsvis läsas som en biologisk thriller. Därför roade det mig att associera till en historisk genre som jag personligen är förtjust i. Jag tänker på mellankrigstidens film noir, som specialiserade sig på skuggors spel och punkterad oskuld.

8. Den inleds ju med ett motto från Aristoteles… om att bestämma vad en själ är för något. Finns det någon förebild till Hjärnklubben, Schaumberg och hans själsforskningar? Några av personerna som skymtar i bakgrunden existerade (Kovalevskaja, Carl Bildt).

Det är sant att den ryska matematikern Sonja Kovalevskaja och den svenske akademiledamoten Carl Bildt uppträder under egna namn. De är så pass perifiera figurer att de inte verkar ha något emot att göra det. Många av de övriga personerna i boken har dock varit försiktigare och bytt namn eller åtminstone ändrat en stavelse eller två… De flesta har också retuscherat delar av sina biografier. Men jag vågar påstå att alla någon gång vandrat på Stockholms gator – i en eller annan skepnad. En av huvudpersonerna heter H. H. Schaumberg. Än i dag kan man finna hans arbeten citerade i vetenskaplig litteratur, låt vara under annat namn. Han var medlem i Svenska Akademien (i vars möten han dock vägrade att delta eftersom fru Lagerlöf och herr Heidenstam hade invalts), anatom, histolog och tillfällighetsdiktare. Hos mig blir han dessutom en pensionerad ”själsbiolog”. I dag bör vi nog vara tacksamma över att själsbiologin strukits från de medicinska fakulteternas utbud. Men 1925 såg det annorlunda ut, åtminstone i mitt Stockholm. Den person som jag kallar Schaumberg var på sin tid en mycket enveten forskare som under många år verkade i ett hemligt sällskap på Karolinska Institutet som kallades ”Hjärnklubben”. Kanske finns det fortfarande någon emeriterad patolog på KI som minns att han under sina studieår hörde talas om sällskapet. I alla fall undersökte Schaumberg en rad svenska elithjärnor – däribland dåvarande statsministern Themptanders, astronomen Hugo Gyldéns och Kovalevskajas. Resultaten presenterades med jämna mellanrum i vetenskapliga skrifter som går att hitta i medicinska bibliotek. I min roman leder denna forskning fram till insikten att Stockholm tagit efter den mänskliga hjärnans utseende. Tro det eller ej, men Schaumberg hävdar att den svenska huvudstadens topografi svarar mot den grå substansens. Det är förstås ett oerhört påstående. Själv behövde jag en roman för att smälta det.

9.Vet att din far är professor i medicin. Har det betytt något för dig när du skrev Stockholm noir?

Jag är rädd att min fars yrke betytt ungefär lika mycket för min bok som hans födelseby i södra Grekland betyder för Sveriges huvudstad.

10.Kapitlen som handlar om Schaumberg är ju rätt så krävande läsning, medan de om Vera Grund är mer lättillgängliga. Kommentar?

Det rör sig om två skilda världar. Mot den gamle mannen från 1800-talet står den unga kvinnan från 1900-talet. De talar och tänker, drömmer och längtar på olika sätt. Jag ville låta dessa skillnader återspeglas också i bokens val av temperament och atmosfärer.

11.Vera går runt en hel del i snöyran i Stockholm – det blir ett porträtt av stan. Det står också på ett ställe att Sthlm är det norra hörn där Europa upphör. Är det så för dig? Vad betyder Stockholm för dig?

Jag har aldrig varit norr om Uppsala, så för min del upphör Europa några mil norr om Roslagstull. Redan innan jag börjat skriva visste jag att jag ville skildra Stockholm – men utifrån, ur en främlings ögon. Varken Vera eller jag är född eller uppvuxen i staden. Jag ville porträttera den sida av Stockholm som en infödd har svårt att få syn därför att hans eller hennes vanor och personliga erfarenheter ligger i vägen. De flesta människor har säkert upplevt den känsla av nyfikenhet och förvirring som infinner sig när man besöker en främmande stad. Antingen går man med kartan i handen och förvånas över hur många nya gator som verkar ha dragits sedan kartan ritades. Ingenting stämmer ju. Eller så litar man till sin intuition och övar sig i konsten att gå vilse med stil. Det är intressanta sinnestillstånd för en romanförfattare. Att bokens Stockholm visar sig vara en internationell stad, med många utländska besökare och kosmopolitiska ambitioner, ser jag som ett bonus. Invandring är inget fenomen som uppfanns under 50- och 60-talens rekordår. Svartskallar har det alltid funnits.

12. Stockholm noir saknar ju inte humor, t ex då Tager tack vare en fluga upptäcker artiklarna om Hjärnklubbens förehavanden och kryper runt i kolonistugan och läser på väggarna.

13. Jag gillar Stockholm noir bl a därför att den ger impulser till diverse tankar och stimulerar nyfikenheten. Helst ska man ju ha Främmande ord vid sidan, och så bör man kanske kunna åtminstone lite tyska, latin, engelska. Eller …? (Jag var tvungen att skicka mail och ringa till min man som är läkare/forskare i London för att fråga om diverse ord och också berätta om boken.)

En läsare gör nog klokt i att uppsöka ett antikvariat och byta ut sitt exemplar av Främmande ord mot en karta över Stockholm. De ord eller fraser på utrikiska som förekommer i romanen bidrar mest till dess språkliga atmosfär. Särskilt innehållsrika är ju inte uttryck som ”Jawohl”, ”All right” eller ”Vy govorite po-russki?”… I Schaumbergs resonemang kring hjärnans topografi och själens hemvist förekommer en del medicinska termer, men om en djupare kunskap om dem skulle göra det lättare för en läsare att ta till sig hans teorier?

14. Du blandar ju konkret och abstrakt på ett intressant sätt… kommentera. Texterna är både poetiska och filosofiska… svårtillgängliga ibland, ibland lättare att följa. Hur arbetar du med dem? Vad krävs det för att läsa dina böcker/texter?

Hjärna, hjärta och ryggrad; fantasi, omsorg och omdöme. Det räcker gott.

15. Hur vill du beskriva ditt författarskap? Enligt Svante Weyler har du en liten men engagerad grupp läsare. Är du en smal och svår författare?

Smal och svår? Ni måste förväxla mig med Schaumberg!

16.Vem/vilka skriver du för?

17. Delandets bok tyckte jag mycket om. Vacker, poetisk, gripande utan sentimentalitet. Den ger intryck av att bygga på egna upplevelser. Vill du kommentera? Det var ju också din författardebut. Kommentera. Den grå boken och En bok om fantomer har jag bara hunnit bläddra i, verkar svårare men också jätteintressanta. Berätta lite om dem!

18. Hur skulle du själv beskriva dig? Som en europeisk intellektuell? Vad innebär det att vara en intellektuell i dag?

I mina ögon är den enda roll som man som ”intellektuell” kan ikläda sig idag den som värnar om det osäkra, motsägelsefulla, andra – det som inte utan vidare låter sig inlemmas i ett vetande. För mig bör ”intellektuella” i alla fall slå vakt om det som bjuder förståelsen motstånd. Jag betraktar det som deras enda privilegium att inte få sista ordet. I övrigt bör de göra vad de fordrar av andra: undvika upprepningar, självklarheter och melodramatiska självinsceneringar. Om det är en sådan roll du tänker på då du använder ordet ”intellektuell” – låt gå. Annars är jag nöjd med att kallas författare.

19. Du är ju också översättare, hur förhåller sig översättandet till författarskapet, berikande. Vad betyder det att växla mellan dem? Du har varit redaktör för böcker om Hölderlin och Paul Celan som finns på engelska (liksom Den grå boken). Vad betyder de för dig?

Jag har tagit mig friheten att bara översätta texter som jag har levt med, känt igen mig i eller konfunderats över. Jag skulle aldrig översätta för brödfödans skull. Då diskar jag hellre.

20. Tidskriften Kris. Berätta lite om den och vad du/ni ville med den.

21. Du har bott i flera metropoler hörde jag av Svante Weyler, var känner du dig hemma?

Geografin betyder inte mycket. För mig blir orter bara viktiga om de kan förbindas med vänner, bekanta, familj.

22. Du brukar medverka i Filosofiska rummet och har bl a talat om längtan där. Var är hemma för dig? Vart längtar du när du längtar hem? Ett annat program handlade om skrattet, vad pratade du om då?

++++++++++++++++++++

Aktuell: Författare till romanen Stockholm noir, översättare av Vladimir Nabokovs Pnin. (Till våren kommer en översättning av samme författares debutroman, Masjenka.)
Bor: Berlin och Stockholm.
Familj: Sophie Tottie, konstnär.
Inkomst: Garanterat för lite.
Mat: Ja.
Sport/idrott: En gång i tiden handboll i Lugi. Det slutade den dag när tränaren meddelade en fåfäng artonåring att han bara skulle lyckas ta steget från juniorlag till A-lagstrupp om han skaffade sig tio kilo muskler över sommaren.
Tar med från Grekland och Österrike? Tar med? Lever med.
Läser (nu eller helst): I ögonblicket förra veckans Frankfurter Allgemeine Zeitung. Samt Nabokovs Lolita, som det verkar som om jag skall nyöversätta till svenska.
Favoritförfattare: Det är inte författarna som är värda ens tillgivenhet, utan deras böcker.
Musik: För tillfället sångerskan Elefthería Arvanitáki.
Fritidsintressen: Är det nu jag skall svara flugfiske? ångmaskiner? canasta?
Tycker illa om: Flugfiske, ångmaskiner, canasta.

© Eva Järpe och Aris Fioretos