Han var den hemlige herren över Berlins underjord. Från sekelskiftet och till början av 1930-talet sörjde Alfred Grenander (1863–1931) för att Tysklands huvudstad fick ett heltäckande tunnelbanenät. Han var arkitekt, möbeldesigner och stadsplanerare, han var formgivare, konsthantverkare och förnyare. Och han var svensk.
      Med denna bok presenteras för första gången ett okänt stycke arkitekturhistoria. Ett dussintal essäer skildrar Grenanders byggnader i Berlin med omgivning, men även den sommarvilla som han lät uppföra i Falsterbo 1907. Boken beskriver hur ”en svensk bygger Berlin” och tecknar Grenanders svenska rötter i ljuset av hans dagbok. Den granskar hans arbete som tysk representant på världsutställningen i St. Louis 1904, där han firades som ”förnyaren av tysk byggkonst”, och tar oss med på en rundvandring till de adresser på vilka han bodde under sina tyska år. Den begrundar de urbana fortskaffningsmedlens nedslag i medier som film och litteratur och skriver de tudelade tunnelbanevykortens kulturhistoria. Den granskar Grenanders sinnrika bruk av färg och kakel i det offentliga rummet och analyserar stenen och stålets skilda byggstilar. En utförlig katalog beskriver ett femtiotal av hans viktigaste verk och en avslutande förteckning listar samtliga hittills kända arbeten av hans hand.
      Med bidrag av Christoph Brachmann, Dirk Böndel, Alfred Gottwaldt, Durs Grünbein, Falk Jaeger, Sven-Åke Johansson, Jörg Kuhn, Steffie Kuthe, Dorrit Müller, Bitte Nygren, Martin Petsch, Ann Katrin Pihl Atmer, Thomas Steigenberger, Anja Steinhorst, Ulrike Weber, Hanns Zischler och Aris Fioretos.