”Först långsamt har det gått upp för mig att jag dras till det vaga, neutrala, skenbart opåtagliga – till det grå och dess rika knapphet. En bok om fantomer utgör inget undantag. Den försöker utröna vad som sker i området mellan liv och död, ord och bild, faktum och fiktion. I notiser tillkomna bortom kritiken men hitom litteraturen försöker den tala om fantomers vis att vara. Också till sitt framställningssätt är boken en blandform. Men den utgör ingen fortsättning på, utan snarare en övergång mellan två tidigare texter. Delandets bok innehöll rapporten om en förlust, Den grå boken fortsatte att undersöka försvinnandets påtaglighet. Medan den förra talade om verkligheten med fiktionens medel, diskuterade den senare det fiktivas förutsättningar i essäns form. Med En bok om fantomer har jag sökt det som förbinder de båda texterna. Det rör sig, bokstavligt talat, om en mellanbok. Tillsammans bildar böckerna knappast någon trilogi, men möjligen en trio. Deras samröre liknar inte kompositionens, utan konstellationens. Fast det räcker, gissar jag, att betrakta dem som tre studier i det grås uttal. I alla händelser sätter En bok om fantomer punkt för en undersökning av bastarderiet som uttrycksform.” — A. F.