Det kritiska ögonblicket vill vara ett försvar för den litterära detaljen. I en serie analyser med början i Longinos traktat om det sublima skärskådar boken spänningsfyllda förvecklingar i texter av Friedrich Hölderlin, Walter Benjamin och Paul Celan. Den punkt där ett verk knyts samman utgör essäernas ämne och uppmärksamheten är deras metod.
      Utgångspunkten är förmodan att en litterär text gärna rymmer ögonblick då den reflekterar över språkliga fenomen. Dessa moment behöver inte innehålla direkta utsagor av texten om sig själv. Inte desto mindre betyder den omständighet att texten resonerar kring språk att dessa reflektioner får konsekvenser för läsningen av den: texten har på ett kusligt sätt föregripit det som den evige tvåan, läsaren, vill tillföra den. Denna bok, skriven av en tvåa, ägnas åt sådana moment.
      Det kritiska ögonblicket griper rakt in i en samtida diskussion om litterära verks sätt att fungera och om vad som sker när text och tolkning möts. Boken tar upp viktiga problem i korsningen mellan litteraturens ’vetenskap’ och ’kritik’ och dess behandling av centrala modernistiska författarskap erbjuder väsentligt nya insikter av betydelse för såväl specialisten som den allmänt intresserade.